Blogg gratis Logga in

Lisen


Vad har ledarskap med privat lycka att göra?

Tankar — Skrivet av lisen @ 30 September, 2006 23:53

Jag har tydligen större och tydligare problem än jag velat erkänna. Eller velat erkänna är väl kanske fel, jag är ju väldigt medveten om dom. Men jag hade aldrig kunnat tro att dom faktiskt skulle begränsa mig i mitt arbete. Jag tar aldrig med mig mina privata problem till jobbet. Men tydligen är just det visst ett problem. Verkar som jag flyr till mitt arbete. Som jag ser det handlar det inte alls om det. Jag brukar säga att när jag är på jobbet har jag semester från mina tankar. Jag trodde det var en bra sak. Men nej nej... absolut inte! Det tyder visst på allvarliga psykiska problem. Och det är det som inte kommer ta mig vidare till den utbildning jag blivit rekommenderad till.

Jag fattar faktiskt inte vad mitt privatliv och de "problem" jag möjligen kan ha där har med mitt arbete och min förmåga att leda en grupp att göra. Jag tar ju som sagt inte med mig dom problemen till jobbet. I mitt arbete är jag enormt trygg. Där arbetar jag med konkreta saker, jag löser problem, säljer och ger service. Jag är en motiverad och positiv medarbetare som mina kollegor litar på.... Shit, låter som jag skriver mitt CV nu, hahaha! Inte meningen. Vad jag vill komma fram till är egentligen enbart att jag inte förstår sambandet... Men det finns väl ett antagligen... Satans personlighetstester!!! Och helvete är det att jag alltid måste vara så förbannat ärlig! För det hade dom ju åtminstone kommit fram till att jag var... ärlig!

Ska kanske inte egentligen måla fan på väggen redan nu, har ju faktiskt inte fått resultatet än... Men enligt dom jag har pratat med, som kan det här, så låter det som jag inte kommer klara det. Denna gången.

Men jag ska ta itu med saker och ting nu. Har tagit fram telefonnummer till psykologiska institutet och ska ringa dit på måndag. Dit var det inte så fasligt dyrt att gå. Så det kanske kan funka. Det är ju trots allt ekonomin som alltid hindrat mig. Men nu ska jag se till att få tillbaka min förlorade grundläggande trygghet (som en psykolog en gång så fint förklarade mina problem med).

Idag har jag rökt som om jag faktistk trodde att det var sista gången i mitt liv jag nånsin skulle få se sen cigg. Sjukt... Vissa dagar bara är sådana. Undrar varför. Hjärnspöket kanske är mer aktivt på lördagar? Mååååste sluta röka! Det är livsfarligt och luktar apa!

Förutom att röka som en självmordskanditat har jag spenderat en stor del av dagen i sängen tillsammans med min "never ending story" Han var på kelhumör. Kan kanske tyckas lite konstigt att han fick komma hit en stund efter att jag deklarerat för resten av min omvärld att jag ville vara i fred och inte under några omständigheter ville bli störd. Men det är inte så konstigt. Det var helt enkelt så att det jag behövde i den stunden var just någon som bara kom hit, kelade med mig, kramades och mös... bara för sakens skull. Utan att fråga hur jag mår och prata massa skit. Jag var definitivt inte på "hur-mår-du-humör?" idag. Fan, jag hade kanske fått för mig att svara ärligt och då hade ju hela kelbiten vart förstörd!

Men den stördes inte av något alls. Var väldigt trevligt... det pissregnade ute och var bara mysigt... Så som det ska vara.

Men sen gick han, han skulle på fest. Igen! Fattar inte hur vissa orkar. Det gjorde inget att han gick, hade inte gjort nåt om han stannade heller förvisso. Jag kände bara att jag inte brydde mig. Konstigt det där, hur saker och ting förändras. Jag kommer alltid tycka om honom, jag kommer alltid bry mig om honom. Han har berört mig såpass starkt att det bara är så. Men ändå... det känns så helt annorlunda... Jag verkar ha gått vidare. Utan att ens riktigt märka det själv.

Däremot märkte jag efter att han gått att mina läppar var knallblåa... haha! Oj....

Sen kom Lydia och vi fick äntligen prata om våra återkopplingar. Det var rätt intressant att se hur olika upplägg dom hade på intervjuerna beroende på vad testen visat. Men det var skönt att få prata av sig det med henne. Hon trodde inte heller att hon skulle komma in. Med tanke på vad hon talade om för mig att hon sagt, tror jag nog dessvärre inte det heller. Så vi verkar rätt körda båda två... Fast hade hon verkligen velat, hade hon kommit in. Det tror jag verkligen!

Sen undrade hon om jag hade druckit rödvin...





in löööve

Tankar — Skrivet av lisen @ 25 September, 2006 23:15

Jag är kär! I Savage Garden! Hade glömt hur grymt bra dom är. Nu har jag fått noja. Hahahaha... lyssnar på samma låtar om och om och om igen. Underbart!

Särskilt en, Two beds and a coffee machine. Så sorglig men så bra... Våld mot kvinnor glöms så lätt bort, iallafall det våld som utförs av den person som är menat vara den som älskar henne och håller henne trygg... hemskt... I should know!

Tänker dock inte veckla in mig i just det ämnet. I´m in a good place now, och jag tänkte stanna där ett tag. Låten är dock fortfarande jävligt bra =)

Har sjukt mycket att göra denna veckan. Så mycket att jag blivit tvungen att muta lillasyster för att komma hit och tvätta all min tvätt. Och hon gick med på det! Och tur är det för att annars skulle inte jag ha nåt att ha på mig på min hittills viktigaste dag, rent karriärsmässigt. Ska till Sthlm på torsdag för intervju och återkoppling på de tester jag har gjort för att se om jag kan bli nån chef nån gång. Sen nästa vecka får vi veta vilka som kommit in på utbildningen... huuua... jobbigt.

Har funderat och funderat på hur jag ska reagera, eller snarare vad jag ska ge för respons om dom skulle säga att jag, enligt mina personlighetstester, inte är nån ledartyp. Jag vet ju att jag är det. Jag kommer ju låta som idioterna utan självinsikt i Idol när juryn säger att dom inte kan sjunga och dom säger "det kan jag visst det" Hahahaha! Jag HAR faktiskt självinsikt!

Yeah, well... det lär visa sig. Jag som är övernojjig som vanligt.

Veckan kommer sen fortsätta med mer jobb, suprise suprise! Och sen fest på lördag och förhoppningsvis en underbar, lat, skön bakis-söndag.

Veckan efter börjar ett nytt 12-dagarspass med två dubbelpass-dagar. Plus kräftskiva, ekonomi-genomgång, besök från mamma och inte mindre än fem födelsedagar. Damn! Jag menar det iallafall när jag säger att jag är busy, haha!

Funderade lite förrut, bara lite sådär eftersom jag så sällan tänker på nåt, hehe. Tänkte på Mister "I believe his perfect" och hur jag missade honom. Hur jag bara lät honom försvinna. För att mina tankar var helt jävla ockuperad av nåt helt annat. Inte för att jag vet om han någonsin hade velat få det till att bli nåt mer än vad det var. Men faaaan vad kul vi hade! Vad jag verkligen kan sakna honom. Och inte bara för att det var det bästa sex jag vart med om någonsin (även om det helt klart spelar roll ) Men jag tänker på hur glad, verkligen sprudlande, jag kunde vara i flera dagar efter att vi träffats. Hur okomplicerad och respektfull vår relation var. Inte svårt med tanke på våran deal om att hålla det så kanske. Men jag måste ändå säga att jag uppriktigt och ärligt verkligen gillar den killen. Och jag lovar mig själv att om han nånsin kommer tillbaka... då kommer han inte få gå igen =) Tredje gången gillt och then his mine!

Undra om mitt liv nånsin kommer bli sådär härligt, rofyllt händelselöst? Sannolikt... aldrig! Jag är inte gjord för det!





suck!

Tankar — Skrivet av lisen @ 22 September, 2006 19:38

Hell!!!

Är så trött att jag skulle kunna börja gråta! Vill inte, vill inte, vill inte gå och jobba hela natten! Jag har ju redan jobbat hela dagen. Och ska jobba hela dagen i morgon och sen hela natten och sen hela dagen på söndag och sen fem dagar till. På mina fyra dagar som redan är gjorda...

Jag orkar inte!

Jag vet att jag inte ska klaga, jag har ju faktiskt valt det här själv. Vad gör man inte för pengarna...? Och jag behöver dom ju. Det är så det är att vara singel. SVINDYRT! Och förutom att det redan är svindyrt måste man dessutom lägga ut ytterligare ännu mer pengar på krogen. För hur fan ska man lyckas sluta vara singel om man inte går på krogen? Krognotor kan därför egentligen ses som en ren investering i framtiden. Borde faktiskt till och med vara avdragsgillt...

Fast vad hjälper det mig idag? Jag är fortfarande dödstrött, singel och att jobba på krogen hjälper ytterst lite när det är en gayklubb man får lönen av...

Men jag är inte bitter! Jag är ju fan gladast av alla!





Jag begär faktiskt inte mycket, jag vill ju bara ha allt!

Tankar — Skrivet av lisen @ 19 September, 2006 00:14

Please great mother of mercy... Jag vill ha detta, bara detta och sen ska jag aldrig mer be om nåt, jag lovar.

Ge mig denna man: Han som har en utstrålning som får mig att se stjärnor... Han som har en charm som får honom glittra och mig att rodna... Han som vet vad han vill med sitt liv och vet att han vill ha mig i det... Han som får mig att skratta... Han som får mig att känna som att inget ont någonsin kan hända när han är i närheten av mig... Han som ger mig ro... Han som kan föra en intelligent konversation och som har alldeles egna åsikter, värderingar och tankar... Han som kan "ta" mig utan att bli rädd... Han som är tillräckligt säker i sig själv och därför inte behöver leka lekar och spela spel för att det ska bli spännande.... Han som är ärlig , rakt på sak och säger som det är och som han tycker... Han som kan ta hand om sig själv och vill att jag ska finnas i hans liv för att han inte vill vara utan mig, inte för att han inte kan vara utan mig... Han som berör mig, påverkar mig och attraherar mig...

Honom vill jag ha! Kan jag få det? Och en sak till.... och det här är faktiskt mycket, mycket viktigt... Han måste vara bra i sängen... Så är det! Det funkar inte annars!

Jag vet att det inte finns nån perfekt man... Men jag tror bestämt att det finns någon som är perfekt för mig. Ge honom till mig! Jag orkar faktiskt inte leta själv... Jag har ett liv att ta hand om under tiden.

Nog om det där! Extremt sexiga, manliga bartendern har börjat höra av sig. Det verkar bestämt ha tagit slut med flickvännen. Med tanke på tidpunkter och innehåll i messen. Och så är jag inte intresserad. Helt klart smickrad av intresset, men thats it! Varför, varför kan man inte bara ta och bli intresserad av dom som visar intresse? Istället tragglar man i vanliga banor efter dom som bara är intresserade när dom känner för att vara det. Typ när det blåser ute och dom behöver nån som kramar dom och klappar dom snällt på huvet.

Tröttsamt!

Lika bra att lägga ner och vänta på att önskningarna slår in... Kanske om jag sätter ut en tallrik gröt så blir det som jag vill, eller ser ett stjärnfall.... eller hittar en nyckelpiga... Äh, vad fan!

Jag gillar mina katter, vi trivs bra ihop!





hemskickad

Tankar — Skrivet av lisen @ 05 September, 2006 12:36

Hemskickad från jobbet... hur kul är det då? Beordrad hemgång... för lite hosta!!! Jag är inte döende direkt... Ja ja, får äta mycket glass =)

Har hunnit med en väldans massa sen lördags morse. En 24-timmars-1600 kr-tripp till Stockholms skärgård med kräftskiva. Bio, fika, middag, jobb, 8-timmars 24-race, jobb igen och nu var jag visst sjuk. Tycker inte egentligen att förskylningar borde räknas som sjuk. Inte sjuk så man inte kan jobba i allafall. Men det tycker tydligen min chef.

Har även lyckats fixa ordning mitt nya schema så jag slipper sluta på mitt andra jobb. Känns ju skönt! Måste ju kunna fortsätta finansiera krognotorna, haha.

Känns som tankarna har börjat klarna och själen har börjat läka. Lite granna i allafall. Tror att alla våra chanser att någonsin börja tycka om varann på ett normalt sätt är förbi. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Men kanske inte ta lika stor plats.

Fast sanningen är naturligtvis fortfarande... skulle han vilja ses i dag skulle jag inte ens hinna andas innan jag sa ja. För så är det bara. Men skulle han vilja stanna är jag inte lika säker på att jag skulle låta honom...

Solen skiner, kissarna är snälla, jag ska äta glass och kolla på Prison Break nu. Livet är rätt bra ändå =)

I dag är jag 27 år och 364 dagar gammal. I morgon är jag 28 år.





distans...

Tankar — Skrivet av lisen @ 01 September, 2006 23:23

"Jag känner hellre så här än att inte känna nåt alls"

En vän till mig använde dom orden för att förklara för sin mamma varför hon stod ut i sin dåvarande relation.

Jag har funderat massor på just dom orden. Hur jag kan relatera dom till mig själv. Kanske är det just så? Att anledningen till att jag känner som jag gör i större mån handlar om att jag vill slippa vara tom än om faktiska och äkta känslor? Eller är det en kombination? För jag vill inte förneka mina känslor. Och så starkt och så djupt som jag känner har jag inte känt förrut. Någonsin...

Och borde det inte vara mycket mycket bättre att inte känna nåt alls än att vara olycklig? Eller är man faktiskt så självplågande?

Samtidigt undrar jag hur man kan känna så starkt för en person som inte ger något tillbaka. Kan känslor faktiskt vara så osjälviska? Eller är dom bara baserade på ren dumhet? Eller är dom baserade på en fix idé?

När tar självbevarelsedriften över och för en framåt? När släpper man tankarna? Är det när man bestämt sig för att sluta tänka och känna, ungefär som när man slutar röka? Eller är det när känslorna faktiskt har försvunnit? Kan man överhuvudtaget bara bestämma sig för att sluta känna för någon?

Distans... Jag har förstått att om man skaffar sig distans till problemet, då kommer man kunna se allt i ett helt annat ljus. Ett helt nytt perspektiv ska visa sig. Det är kanske då logiken faktiskt lyckas få hjärtat och själen att slutligen förstå och acceptera sanningen. Men hur skaffar man sig distans till någon som konstant finns närvarande på ett eller annat vis?

Fool me once...

Fool me twice...

Önskar att jag kunde få skjuts till flygplatsen i morgon bitti. Och att jag får höstkappan (jag redan har köpt) i födelsedagspresent. Sen hoppas jag att jag faktiskt är rökfri från och med måndag... scary...

Är det inte rätt sjukt att det kostar 1600 kr att flyga mellan Göteborg och Stockholm, när en vecka med hotell i Turkiet kostar 1095?




Powered by pLog